Här kommer en reflexion kring mitt eget bemötande av telefonförsäljare efter att ha läst Telefonuppringarsvar, en fråga ställd till Magdalena Ribbing.

Jag uppfattas nog som otrevlig av många telefonförsäljare. Det är inget jag strävar efter, men jag finner ingen anledning att vara trevlig tillbaka när:

  1. Jag blir störd av någon jag inte har en personlig eller juridisk relation till. Det måste vara upp till köparen (jag) att vissa intresse för en eventuell affär, inte tvärt om. Har jag inte gjort det är samtalet oönskat.
  2. Samtalet är upplagt på ett sätt där säljaren inte frågar om jag över huvud taget är intresserad utan jag förutsätts acceptera utifrån de villkor som hastigt dragits. Ingen tid för eftertanke, överläggning eller jämförelse ges. Vill jag byta elbolag så jämför jag inte bara med mitt nuvarande utan även med andra bolag, exempelvis.
  3. Säljargumenten bygger på felaktliga eller moraliskt förkastliga grunder.

Många tycker att min ton och bemötande är orättfärdigt hård. Men jag kan vara trevlig, vänlig eller rent av köpvillig om säljaren inte beter sig enligt ovan. Företag som ofta är exemplariska är dagstidningarna Göteborgs-Posten och Svenska Dagbladet.

Om jag inte bemöter 1-3 ovan med en skarp ton riskerar dessa beteenden att normaliseras. Det är redan ”normalt” med telefonförsäljare och vissa företag har börjat med liknande metoder vid dörrknackning. Var trevlig och ärlig mot mig sÃ¥ är jag det mot dig!