En helt underbar skiva. Två fantastiska requier, det första av Duruflé och det andra av Fauré, som bjuder lyssnaren på böljande melodier, gregorianik och en ljus syn på döden som saknar motstycke i musikhistorien. Skivomslaget avspeglar samma ljusa syn på döden, en symbolik för döden i kristendomen: lux æterna. Evigt ljus. En lika underbar skildring av de eviga ljuset hörde jag i går på Svenska Kammarkörens konsert i Vasakyrkan i Göteborg, där jag hörde Duruflés Requiem för första gången.