I dagens DN lägger Folke Tersman (professor i praktisk filosofi) fram en modern form av Pascals trossats. Satsen, som är en probabilistisk analys av Guds existens, kan enkelt sammanfattas såhär (Wikipedia):

Enligt Pascal kunde man inte veta någonting om Gud, men om Gud finns blir man belönad om man tror på honom och om han inte finns har man inte förlorat något på sin religiösa tro.

Samma argumentation kan användas i debatten om växthuseffektens eventuella konsekvenser, vilket Folke Tersman gör på ett alldeles utmärkt sätt. Istället för att bemöta argumenten i sak, väljer han att göra en konsekvensanalys, samtidigt som han undviker att diskutera hur stor sannolikheten för värsta tänkbara scenario är. Men skriver ändå:

Att en hypotes framstår som sannolik, utifrån ett givet kunskapsläge, garanterar inte att den är sann. Vetenskapshistorien är full av exempel på det motsatta.

Det är alltså, krasst sett, ointressant ifall en global uppvärmning, orsakad av mänskligheten, är reell. Det som är relevant är att dagens kunskapsläge faktiskt medger att det kan vara troligt. I morgon kan alla vara efterkloka. Så när vi väl vet om hotet var reellt eller inte så är det antingen för sent, eller så har vi stoppat en ur mänskligt hänseende negativ utveckling.

En vanlig tankefälla är att avsaknaden av bevis inte är bevis pÃ¥ motsatsen. Trots att det finns en avsvärd mängd troliga indicier (referens: http://www.ipcc.ch) tar klimatförnekare argumentationen ännu längre, genom att använda motstridiga indicier som motargument. Ingen av sidorna har tillräckligt pÃ¥ fötterna för att kunna ge ett objektivt svar. Men att bortse frÃ¥n det reella hot som ”klimatförnekare” försöker undvika genom att presentera enskilda motbevis är inte, pÃ¥ nÃ¥got sätt, bevis för att vi inte pÃ¥verkat klimatet.

Jag anser att Tersmans argumentation borde bita pÃ¥ samtliga ”klimatförnekare”, bortsett frÃ¥n cyniker. Därmed inte sagt att jämföreslen med Pascal trossats gör Pascals argumentation mer sann, den är blott en tillämpning av en matematisk beslutsteori som är tecken pÃ¥ pragmatiskt tänkande. För det finns varken nÃ¥got dogmatiskt kristet i Pascals resonemang, eller klimat-dito i Tersmans.